Om

Om livet, äktenskapet och familjen.
Vi bloggar naket och rent med stil och fason.


Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg taggade med fru

Tillbaka till bloggens startsida

Öga för öga, tand för tand...

På Elas dagis gick det tidigare en pojke vars pappa haft en karriär som sångare i ett dansband. Ett känt dansband. Där han sjöng en låt. Typ. Om en tjej. Som han inte visste om han var mer än bara vän med. Han ville att hon skulle visa vad hon kände. Sen skulle känslorna få bestämma. Så nu vet ni nog inte vem jag pratar om...
 
För ungefär ett år sedan puttade denna forna dansbandsstjärnas son omkull Ela. Hon for i golvet och slog i tänderna. Varför han gjorde det vet vi inte, kanske var det hans tolkning på lek, kanske hade han misstolkat sin pappas skryt om hur många tjejer han fick omkull under sina år som dansbandssångare och trodde det var så man gjorde. I alla fall, blodvite uppstod och vi fick akutbesöka tandläkaren. Efter lite klämmande, ryckande och vickande konstaterade tandläkaren att tanden satt som berget men bad oss ha koll på om den ändrade färg eller började värka.
 
Björn började såklart gorma om uppgörelse och duell, men inom ett par dagar dämpade han sig. Somliga skulle tro att han glömt alltihop, men jag som känner honom vet att han aldrig skulle släppa en sån sak. En plan började ta form i hans huvud, en plan som gick ut på rättvis hämnd och som skulle få vila tills den dag tanden gjorde sig påmind...
 
Nu har den dagen kommit. Ela har under några dagar varit vresig i humöret och sagt att tanden ömmar. Igår upptäckte jag att den har börjat skifta i färg. Efter ett samtal till Tandläkaren fick vi en tid idag. Utlåtande: Tanden har dött och gör ont och måste dras ut.
 
Så nu har dagen kommit. Dagen då hämndplanen skall avslöjas.
 
Den är inte så avancerad egentligen. Han har kört på en gammal beprövad metod: Öga för öga, tand för tand så nu har pojkens pappa 3 alternativ:
 
Alternativ 1: Pappan tar ansvar för sin sons handlande. Han möter själv Björn. Och Björns knytnäve.
 
Fördel: Hela hedern i behåll.
 
Nackdel: Sång utan tänder är inte vad den borde..
 
Alternativ 2: Pappan skickar sin son som får betala för sina synder...
 
Fördel: Lite av hedern i behåll.
 
Nackdel: Långtidscelibat och primitiv bostadslösning utomhus på uppfarten till huset.
 
Alternativ 3: Pappan skickar ett signerat foto där han ber om ursäkt för sonens beteende och erbjuder sig att betala en tandprotes.
 
Fördel: Smärtfritt. Om han dessutom betalar för en guldtand kan vi snacka om heder igen.
 
Nackdel: Om han ler på fotot är vi tillbaks på ruta ett...

Taggat med: 

, ,

VADÅ?!?

Ibland blir det mer tydligt.
Att vi är olika. Min fru och jag.

Som i morse. När Terese för andra gången ungefär någonsin (min helt egna uppfattning om antal gånger och tidsrymd) gick upp med barnen som vaknade strax runt 07.00-snåret.
Då rensade hon våra "vinterlådor". Lådor vi har förvarat små vinteraccessoarer i.

I Terese låda fanns:
3 st halsdukar
2 st kompletta uppsättningar vantar
1 st mössa
2 st geléinlägg till skor.

I min låda fanns:
3 st kepsar med olika mycket damm på sig.
1 st huva till regnjacka. Regnjackan mystiskt borta. Vi har heller inget minne av hur den ser ut. Det är inte säkert att det är min regnjacka som saknar sin huva.
3 st udda vantar. En fingervante och två sk. torgvantar för vänster hand utan fingertoppar

...och så var det ju denna då....
























VADÅ?!






Alla idéer är bra - utom dom dåliga

Idag tyckte Terese att vi skulle ut och hämta pysselmaterial i "skogen". Dvs. bushen som är bakom huset. För det tyckte alla var så mysigt och roligt.
Ibland är min frus uppfattning om roligt och mysigt inte samma som min uppfattning om detsamma. Min fru tänker mer "Inredningstidningsmysigt" eller eventuellt nån amerikansk film där hela familjen samlas i timmerstugan och sitter och gör nån dekoration inför någon höstfest man alltid har i september oktober. Så tänkte hon.
Blev inte RIKTIGT så.

- En familjemedlem går på kryckor och fick stå kvar nere på asfalten och frysa.
- En familjemedlem tycker inte det är så himla roligt alls att vara ute när det är kallt och gnäller mest.
- En familjemedlem gjorde ALLT annat än att leta efter pysselmaterial.
- En familjemedlem fick en allt större blodåder synlig på vänstersidan av pannan. 

Ela besteg Mount Everest, var kung, prins, prinsessa, sjörövare och en bajskorv i nämnd ordning. Därefter kom hon på att man kan hitta släta ytor som avlöper nedåt i terrängen varpå man kan snurra sig ner i så pass hastighet att man blir yr och nästan måste kräkas. Hon hann också fika med egen medhavd matsäck vi inte hade sett henne packa ner. Den bestod av gammal saft i en nappflaska som inte var hennes och grekiskt lantbröd ifrån gårdagens middag som hennes pappa såg sist i soppåsen. Ingen av hennes föräldrar såg nedpackningen.
Denna måltid inmundigar hon på asfalten. 3 meter från gräsmattan.
Vidare hittade hon en lucka av plast troligen ifrån en mikrovågsugn som hon skulle göra "höstpyssel" av. Terese förklarade att den luckan aldrig har och troligen aldrig kommer att bli material för ett bra höstpyssel. Det hade blivit ett arrangemang där Laura Ingals ur "Lilla Huset på prärien" möter Darth Vader och det hade aldrig blivit bra.

Tillslut ger sig frun och vi avar kaj hemåt. Frusen in i märgen. Efter 20 minuter utomhus.

Det här kommer bli en lång höst och en ännu längre vinter.


Hur mycket Terese fick med sig?













Frågor på det?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

2 barn - 2 föräldrarmöten - En hjärnblödning

Vi sammanfattar för er som inte var "där".

3 skojfriska kommentarer om kryckorna - 0 skojfriska kommentarer om kryckorna uppskattade.

2 skojfrisk kommentar om bilen - 0 skojfrisk kommentar om bilen uppskattad. 1 smocka hängde i luften. Med kryckan. En sk. "Krocka".

2 segrar i tävlingen "Ät mest bulle och drick mest kaffe" - Stod utom tävlan. Det var skott på ett mål.

120 tända stubiner på två möten - 0 långa stubiner från början

7 föräldrar står på potentiell idiotlista - 0 togs bort från tidigare lista

1 diskussion med en "Lärare" gällande vinterkräksjukan - 1 diskussion vunnen mot "Lärare" gällande vinterkräksjuka

1 förslag på ordentlig isoleringsrutin av barn med misstänkt vinterkräksjuka - 1 förslag på ordentlig isoleringsrutin av barn med misstänkt vinterkräksjuka möttes av förvåning. Lite som om jag hade ställt mig upp och friat till den höggravida förskoleläraren som ser ut lite som en häst i ansiktet.

1 fontänkräkning av spädbarn. Mycket uppskattat. Landade på Fröken. En meter bort.

1 mycket kritisk diskussion till luciatåg UTOMHUS i år igen som nån jävla dumjävel har fått för sig var så himla trevligt trots att 90% av föräldrarna ådrog sig veneriska köldskador, gjorde barnen gravt chockade av 70 st simultana kamerablixtar i totalt bäckmörker och julstämningen bestod av tjocka overaller, björnfitta på huvudet och batteridrivna lucialjus med glappkontakt. Åberopade totalt stopp på detta vansinne och krävde luciafirande inomhus. Med kaffe. Och bullar. Så det räcker. 

1 Fru höll på att bli utnämnd till "Föräldra-Rådet". - 1 fru stoppades där ifrån. Med krycka. 

3 bullar försvann mycket mystiskt ifrån fruns bulltallrik - 0 bullar återfanns.

1 make på sannolika skäl misstänkt för bull-rov - 1 av 2 underskrifter saknas på skillsmässopapprerna.

1 jävligt arg insändare till lokaltidningen när jag kom hem.

Ni skulle vart med!



VADÅ?!


Terese till Björn:
"-Är det du som lagt en brunbjörn i hallen?"



Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den 98e dödssynden. Och dom ökar.

Till alla er män där ute som inte har en kvinna men som väldigt gärna
vill hitta en och behålla henne, så kommer här ett litet tips. 

Om din kvinna är 29 år är det varken korrekt eller försvarbart att referera till hennes ålder som "30-års åldern".
Oavsett om du menar det som något positivt. Det är heller inte genomtänkt att referera till "Den bästa åldern" för det leder till diskussioner och diskussioner kan vi aldrig vinna. Ni löser inte det helt enkelt. Så skit i det. Skit i allt som har med åldern att göra.

Skit också i allt som har med vikten att göra. Bara glöm det.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det var ju det där med krig och sånt

Om vi säger såhär:
-4,75 på varje öga. Kräver synkorrigering för att inte bli totalt livsfarlig. Om ni tänker er en zebrafink i ett ställverk. Det blir inge bra.
Ungefär så hade det blivit om jag inte haft linser.

Och så tänker ni er den berömda "Lumpen". Militärtjänstgöring. Jag har gjort den.
Och såg lika illa då som nu.
Ni fattar ju.
Leka krig i busken i flera veckor i sträck. Linser var inget alternativ.
Och för att inte sabba sina egna glasögon så står försvaret för glasögon.
Och precis så snygga som ni tror att dom var - så var dom.
Till historien hör också att jag blev lurad. Bedragen av mönstringsförättaren på pliktverket.
Han ljög den fan. En usling av den värstaste karaktären.
Han sa att "Det är en rätt så tuff placering du får nu".
Så jag åt upp mig. Ett par kilon.
Glider in i Halmstads Helvete på stinna 113 kg. Det kvar kanon! Det här skulle ju väck på nån månad bara!
Och jag var Bevakningssoldat. Vakt. En vecka i buren, en vecka i skogen, en vecka på kompaniet. Så var det.
Om det var hårt? Att göra lumpen - Nej
Att bli av med övervikten? Ja dom nästkommande 7 åren.

Och dom här glasögonen hade jag kvar. Rätt länge. Mycket för att det var par nummer två jag fick. Dom första gick sönder andra dagen vi låg i tält. Det var -34 grader kallt i Halmstad och plasten sprack. Det var grymt! Och inga i reserv.
Men i alla fall!
Jag hade kvar dom så länge att Terese fick se dom. Och eftersom jag ju bara var tvungen att simulera hur det kunde tänkas se ut när Ugglan Helge i M90-uniform tittar fram bakom ett träd för att skjuta ner dig. Jag tänkte ju att hon måste ju få se hur en kille som tränats för att försvara sitt fosterland ser ut.
Hon hade aldrig gjort det. Och jag kunde ju inte förvägra henne. Jag kunde ju bara inte.

Så jag tog på glasögonen och tittade fram lite lätt bakom kylskåpsdörren i mitt föräldrahem.
Och detta skrattar hon fortfarande åt. Dryga 9 år senare.










VADÅ?!

Taggat med: 

, , , ,

Äh vaffan, klart man var skarp på tjejer. Kunde det där..

Nu får gråtfesten vara över!
Vet ni vad Terese första minne av mig är?

Vi gick i gymnasiet. En klasskompis till mig hade en egen lägenhet (ja veeeet. Det var STÖRT bra) och Terese var ihop med hans kompis, som också bodde i lägenheten.

Först:
Jag: "-Har du gått på dagis?"
Terese: "-Ah vadå då?" på ett sånt där ni vet lite bitchigt tonårs-sätt
Jag: "-Naa jag tänkte att eftersom du är så jävla högljudd och försöker överrösta alla andra hela tiden så tänkte jag att det kanske hängde kvar".

Terese blir ungefär där arg som är hyena med mens.

Det går en stund.
Sitter och röker i fönstret.
Terese kommer fram och frågar om jag har en cigarett att bjuda på.
Jag tittar ner på det oöppnade paketet, tar av plasten och staniolet och säger:
"-ÄH JAG ÄR LEDSEN ALLTSÅ!"

Klart hon ville gifta sig 7 år senare. Längre tid tog det inte att förändra hennes bild av mig!


Man kan ju undra...

Om man såg en dokumentär om Rod Stewart. Med sin fru.
Och i denna dokumentären innehöll en anekdot om Rod Stewarts vänstra bröstvårta. Detta för att det var "rock and roll". Just den vänstra.

Och om har en fru som lätt fastnar på tetiga grejer.

Ingen vet hur jag har det...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Min fru - Svenska lärarinnan

Hon har inte lång blommig klänning.
Hon har inte obskyra halssmycken i handknackad koppar.
Hon luktar inte kaffe bland röklukten.
Hon är inte gråhårig.
Hon anser inte att det är Strindberg och inte hennes man som är Guds gåva till henne.
Men hon rättar skriven text med grönt och rött.
En svenskalärarinna hade heller aldrig skrivit notiser i kanten som min Fru

"-Svenska för Invadrare ringde. Dom undrar vart du tog vägen".
"-Skärp dig Börne och skriv ordentligt.".
"- Jag tappar bort mig tre gånger från första ordet till sista .Gör om gör rätt."
"-MÄH?!!"
"-Det kanske är lika bra att du skriver om hela stycket?"

Men nejdå. Jag är inte bitter.


0 kommentarer | Skriv en kommentar