Om

Om livet, äktenskapet och familjen.
Vi bloggar naket och rent med stil och fason.


Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin Minnesvärda möten.

Tillbaka till bloggens startsida

Björnar ska bajsa i skogen, inte på hotell.

I helgen var vi i Stockholm. Barnen var hemma och inlåsta i sin bur med tidsinställd foderskål så det var bara Herr & Fru hela helgen. Likaså var det bara öl hela helgen. Likaså var det bara ölmage hela helgen. Nåja inte på mig, jag har en stålmage som kan hantera allt... Utom mjölkchoklad... Björns mage däremot är väldigt, vad skall vi säga? Känslig? Ja så säger vi.

Här hemma är toalettstolen nog det vi bråkar mest över. Ja alltså det är inte som när man bråkar över barnen i en vårdnadstvist, nej så sjuka i huvudet är vi inte! Eller vi kanske inte ska kalla det bråka... Björn går på toa, jag skäller, Björn lovar bättring, Björn glömmer vad han lovat, jag skäller... Ja vi kanske ska kalla det bråka i alla fall...

Jag anser i alla fall att man skall lämna toaletten i ett sådant skick att nästkommande person inte kan ana vad man gjort där. Med andra ord ska man titta i toan efter man spolat. Björn ser ut som ett frågetecken när jag säger det för han är mer av en "shit & run"-kille. Hans toabesök går under kodnamnet: "Brunsnigels-massakern" här hemma.

Tänk er en massaker med bara några få överlevande som skadade och blödande släpar sig bort från platsen med sina sista krafter. Tänk på märkena de lämnar efter sig... Så ser det ut efter Björns toabesök. En bra dag.

Nu vet ni allt om våra toavanor, nu tillbaks till Stockholmsvistelsen:

Hotellet vi bodde på var 5-stjärnigt, med det menas att det var så jävla fint att det inte ens fanns toaborste på toaletten! Tydligen är det så att man skall kalla på städerskan varje gång man bajsat eller så bajsar rikt folk annorlunda. Vi vet inte riktigt så vi får återkomma om det.

I alla fall. Vi vaknade upp på lördagen efter att ha tagit några öl på fredagskvällen och Björn går på toa innan han går iväg på ett möte. Jag tar tillfället i akt och ligger kvar i sängen och kollar på Gilmore Girls och mölar godis. Efter en stund knackar det på dörren och städerskan dyker upp. Hon frågar om hon skall gå igen men jag ber henne byta handdukarna och städa toan. Så som rikt folk som bor på 5-stjärnigt hotell antagligen brukar göra. Hon småpratar medan hon tömmer papperskorgarna, byter handdukar och rengör handfatet. Sedan öppnar hon toalocket och det blir tyst i flera sekunder. Sedan kommer en avgrundssuck innan hon går och hämtar sina rengöringssaker...






Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Utmaning...

Kanske är det så att detta kommer som en chock för er men... Jag och Björn är inte som par i allmänhet. Vi gör saker lite... Annorlunda kan man säga. Ja så kan man säga!

För ett tag sedan blev vårt hemliga hemnummer icke-hemligt och följden av det är att det ringer nånstans mellan 2 och 5 säljare per dag. Efter ett tag tröttnar man på att säga "-Jag är inte intresserad" och börjar fundera på alternativa lösningar. Vi kom på: UTMANINGEN!!!

Utmaningen är enkel, varje gång en säljare ringer skall man komma på ett nytt sätt att avsluta samtalet. Jag testade detta för ett par år sedan hos mina föräldrar, jag använde några av de ord pappa lärt mig men som mamma förbjudit mig att använda. Väldigt effektivt, säljaren la på med omedelbar verkan. Dock hamnade mamma i någon sorts chocktillstånd eftersom jag missade att hon stod precis bakom mig...

Nu tillbaks till UTMANINGEN. Mitt första bidrag är från ett samtal igår:

-Hej! Mitt namn är Douglas Drake! (Ja han sa faktiskt så). Först av allt vill jag klargöra att jag inte ringer för att sälja något...

-Hej! Mitt namn är Terese Rhodin. Första av allt vill jag klargöra att jag håller på och nattar mina barn och du ringer jävligt olägligt!

Sen la han på...

Till säljfolket säger vi bara: BRING IT ON! Ni går ALDRIG levande ur detta här. 

Till bloggläsarna säger vi: Anta UTMANINGEN!!! Bidrag lämnas på vår facebook-sida.

Taggat med: 

,

Öga för öga, tand för tand...

På Elas dagis gick det tidigare en pojke vars pappa haft en karriär som sångare i ett dansband. Ett känt dansband. Där han sjöng en låt. Typ. Om en tjej. Som han inte visste om han var mer än bara vän med. Han ville att hon skulle visa vad hon kände. Sen skulle känslorna få bestämma. Så nu vet ni nog inte vem jag pratar om...
 
För ungefär ett år sedan puttade denna forna dansbandsstjärnas son omkull Ela. Hon for i golvet och slog i tänderna. Varför han gjorde det vet vi inte, kanske var det hans tolkning på lek, kanske hade han misstolkat sin pappas skryt om hur många tjejer han fick omkull under sina år som dansbandssångare och trodde det var så man gjorde. I alla fall, blodvite uppstod och vi fick akutbesöka tandläkaren. Efter lite klämmande, ryckande och vickande konstaterade tandläkaren att tanden satt som berget men bad oss ha koll på om den ändrade färg eller började värka.
 
Björn började såklart gorma om uppgörelse och duell, men inom ett par dagar dämpade han sig. Somliga skulle tro att han glömt alltihop, men jag som känner honom vet att han aldrig skulle släppa en sån sak. En plan började ta form i hans huvud, en plan som gick ut på rättvis hämnd och som skulle få vila tills den dag tanden gjorde sig påmind...
 
Nu har den dagen kommit. Ela har under några dagar varit vresig i humöret och sagt att tanden ömmar. Igår upptäckte jag att den har börjat skifta i färg. Efter ett samtal till Tandläkaren fick vi en tid idag. Utlåtande: Tanden har dött och gör ont och måste dras ut.
 
Så nu har dagen kommit. Dagen då hämndplanen skall avslöjas.
 
Den är inte så avancerad egentligen. Han har kört på en gammal beprövad metod: Öga för öga, tand för tand så nu har pojkens pappa 3 alternativ:
 
Alternativ 1: Pappan tar ansvar för sin sons handlande. Han möter själv Björn. Och Björns knytnäve.
 
Fördel: Hela hedern i behåll.
 
Nackdel: Sång utan tänder är inte vad den borde..
 
Alternativ 2: Pappan skickar sin son som får betala för sina synder...
 
Fördel: Lite av hedern i behåll.
 
Nackdel: Långtidscelibat och primitiv bostadslösning utomhus på uppfarten till huset.
 
Alternativ 3: Pappan skickar ett signerat foto där han ber om ursäkt för sonens beteende och erbjuder sig att betala en tandprotes.
 
Fördel: Smärtfritt. Om han dessutom betalar för en guldtand kan vi snacka om heder igen.
 
Nackdel: Om han ler på fotot är vi tillbaks på ruta ett...

Taggat med: 

, ,

Det var hårfint... Stolpskottet igen.

Nu har ju ni fått stifta bekantskap med "Stolpskottet". Då är det inte mer än rätt att ni får reda på när vi första gången stiftade bekantskap med henne.

Vår dotter hade just börjat på den stora avdelningen på dagis. Den där de stora barnen går på, de som är mellan 3 och 6 år. En dag när jag skulle hämta dottern stod denna äldre kvinna i hallen.

Vi hälsade som man brukar göra, sedan ställde hon den oförglömliga frågan:

-Vilket vackert hår er dotter har, så långt och lockigt. Är det hennes riktiga?

Okej... Då skall vi se här... Vår dotter var 3 år vid tillfället... Vår dotter har lockigt hår. Inte lite vågigt som man kan få om man sovit med flätor utan lockigt.

Då trodde hon antingen att vi lockade vår dotters hår på morgonen, att hon sov med papiljotter, att vi hade permanentat det eller att vi hade satt in extensions i det... PÅ EN 3-ÅRING???

Jag finner inga mer ord.

Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Stolpskottet.

Förskolan har ett väldigt liberalt synsätt på det här med genusperspektiv (Tack Paolo Roberto för uppmärksamheten av det ordet) och då är det självklart att det är TOMTEMOR som kommer med julklappar till barnen. På dotterns förskola har den annars så frodiga, äppelkindade Tomtemor bytts ut mot en rödklädd trasdocka som följer dagens omdebatterade skönhetsideal med ett BMI på 5. Men barnen skiter i vilket, det hade kunnat vara en bajskorv på en ugnsplåt som kom med paketen så länge de får paket.

Självklart var paketutdelningen morgonens ämne på väg till förskolan igår, dottern spekulerade vilt i vem som skulle få dagens paket och vad det kunde innehålla. Väl framme möts vi av en "Pedagog" som Björn och jag har valt att alla för stolpskottet. Jag har även valt att sätta ordet pedagog inom situationstecken för jag anser att det finns vissa krav att uppfylla för att få titulera sig så. Något denna människa inte lyckas med. Vi kallar henne för stolpskottet, både för att dottern inte skall förstå vem vi pratar om och för att hon är som ett stolpskott, oftast börjar det bra men det räcker inte hela vägen.

Vi har en teori om att hon kanske är dement, eller det kanske snarare är en önskan för då finns det en möjlighet att det en dag har gått så långt att hon glömmer gå till jobbet. Men antagligen är hon bara dum i huvudet helt enkelt. Det händer så ibland. Att individer som är dumma i huvudet slinker igenom systemet och får jobb.

Nåja, väl framme på förskolan springer dottern fram till "Stolpskottet" och trots att hon är det mest välformulerande barnet på sin avdelning får hon bara ur sig ett  vargaylande som påminner om ordet paket.

Stolpskottet tittar på henne en stund... Säger sedan:

-Ja vi får se vad som finns i adventskalendern vid samlingen sedan.

Jag tittar oförstående på Stolpskottet och säger:

-Adventskalendern? Men... Ni brukar ju ha Tomtemor... Skall ni ha adventskalender i år?

Stolpskottets ansikte genomgår en rad förändringar innan det slutligen speglar både förakt och rädsla, hon såg ut lite som jag föreställer mig att en bankdirektör som på 40-talet fick frågan om han gömde judar i bankvalvet gjorde när han svarade nej på frågan samtidigt som han bad en bön om att den judiska familjen därinne skulle vara knäpptysta. Lite pompös och samtidigt lite rädd... Hon hasplar ur sig:

-Adventskalender? Vi har ingen adventskalender här!

Sen tar hon sin tillflykt till köket.

Dottern vänder sig till mig:

-Mamma... Hon fattar ju aldrig nåt den där fröken. Hon bara snurrar...




Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar