Om

Om livet, äktenskapet och familjen.
Vi bloggar naket och rent med stil och fason.


Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin Det går bra nu kompis.

Tillbaka till bloggens startsida

Jag borde fan bli politiker.

Jag borde fan bli politiker.

Ni som läst bloggen tidigare kanske kommer ihåg inlägg om det berömda Föräldrarmötet på Elas dagis?
Om inte så kan ni läsa på igen HÄR. (Sidan öppnar sig i ett nytt fönster).

Nu då? Kommer ni ihåg blogginlägget? Speciellt delen om det vansinniga luciatåget ute?
Jag citerar ordagrant från mötet; "..barnen gravt chockade av 70 st simultana kamerablixtar i totalt bäckmörker och julstämningen bestod av tjocka overaller, björnfitta på huvudet och batteridrivna lucialjus med glappkontakt."












Lapp i Elas fack idag:


Jag borde fan bli politiker.



Giv mig kraft...

Det var kalas på Bokia på Allum idag. Det bjöds på tårta och fiskdamm och självklart var Cirkusen där, med 2 lånade gratisätare för att få ut mesta möjliga av Bokias generositet.

Tårtan var fortfarande frusen och sittplatserna var 2 till antalet. Väldigt genomtänkt eftersom det resulterade i att affären var full av lösa ungar med tårta i handen. Men var det vårt problem? Nej. Inte heller kommer tårtbiten som sparkades in under ett bokställ vara vårt problem. Inte heller den sura gräddlukten som kommer sprida sig från samma tårtbit om 4-5 dagar. Bjuder man in Cirkusen får man helt enkelt skylla sig själv.

Men nu till det riktiga ämnet. Kalaset. Med fiskdammen. Kan något verkligen gå fel under en fiskdamm kan man fråga sig? Nej egentligen inte, det är ju en av världens enklaste uppgifter att sköta en fiskdamm, t.o.m en individ med för många kromosomer klarar det, eller en med för få med för den delen. Jo det kan man tro, men verkligheten är inte alltid så enkel...

Som idag, vid fiskdammen, 2 glada 4-åringa flickor skuttar fram till kassadisken som dagen till ära klätts in i tyg. Bakom disken skymtas en söt sak som kan vara någonstans mellan 18 och 20 år.

"-Vill ni fiska?" frågar den lilla ärtan.

"-JAAAA!!!" skriker tjejerna i kör.

Här försöker jag skapa lite spänning genom att fråga tjejerna vad de tror att de får på kroken. Ela svarar "-Fisk, eller kanske en fiskpinne" och börjar fnissa hejdlöst. Bruden i dammen tittar på min dotter som om hon är efterbliven och redan här borde jag börjat ana oråd för ingen normalbegåvad människa kan tro något sånt om min dotter.

Efter en stund börjar tjejerna stampa otåligt vid fiskdammen men tjejen sitter kvar med fiskespöt i handen och ler glatt. Jag tittar på henne och lyfter frågande på ögonbrynen. Hon sitter kvar. Försöker samma sak igen. Ingen reaktion. Nu börjar jag ana att det är något fel på henne och frågar:

"-Skall du inte ge fiskespöt till tjejerna?"

"-Nej. Det skall ju jag ha!"

"-VA?"

"JA!"

"-Nej men du skall ju ge spöt till tjejerna så de kan kasta över snöret till dig."

"Neeeeeeeeeeej. Jag skall ha spöt och de skall dra i snöret när de vill fiska."

"-Eeeeh. Nej. De skall ha spöt. Du skall ha snöret. Du skall sätta fast en påse i klämman och rycka lite i snöret precis som om det nappar och sedan skall de dra över snöret med present på sin sida."

"-Nej. Jag skall ha spöt" säger hon och tar ett hårdare tag om träpinnen.

Nu står båda tjejerna och ser ut som två frågetecken. Granntjejen som är lite mer försigkommen av sig säger högt: "-Jag förstår inte vad vi skall göra..."

Mitt tålamod är slut och jag ger ifrån mig en djup suck och säger "-Nej gumman, du är visst inte den enda som inte förstår det" samtidigt som jag kastar över snöret till tjejen bakom disken som får fullt sjå med att få fast presenten i klämman med sin vänstra hand eftersom den högra har fullt upp med att hålla fast i fiskespöt...

Pappans vedermödor.


Pappans vedermödor :

Bajsa med publik. Varje gång. V a r j e   g å n g






0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nä alltså nått bra betyg blir det INTE för den här restaurangen.

Terese åt middag häromdagen. På restaurang. Hon hade blivit lovad lite ompyssling så.

Men den här restaurangen var så sjukt illa att den kommer hon aldrig gå tillbaks till.

Det började redan vid bordet när hon skulle sätta sig. Två leksaker och en kladd av något som möjligen kunde varit sylt på stolen i skinn-imitation.
På bordet låg disken ifrån förra sällskapet fortfarande kvar och möjligen var det också så att ägaren till restaurangen använder bordet som någon slags kontor. En dator och papper som en gång säkert var viktiga men nu hade både kaffefläckar och matrester på sig.
Av någon anledningen föreföll stöket och allt det märkliga på bordet ÖKA under måltiden trots att Terese inte varit delaktig i det.

Stämningen på restaurangen var då rakt inte som det utlovades lugn och städad utan det var gap och skrik. Någon ramlade i entrén och började skrika åt kocken att det var hans fel och därefter blev stämningen inte riktigt densamma igen.
Och kocken ja. Han var ett helt eget nummer.
Halt och hårig och varvar ett rent obscent vokabulär där han skäller på sin köksutrusning med skamliga förslag till alla kvinnor över 25 på restaurangen. Mycket obehaglig. Vissa hygienpremisser verkade också saknas då han lagade mat i jeans och bar överkropp.
Heller är det inte alltid uppskattas att kocken inte bara kommer och frågar om maten smakar bra utan även sätter sig vid bordet, dricker kaffe och kliar sig på den bara magen. Det är inte alltid uppskattat.
Och Terese blev mycket upprörd när hon skulle be kocken lugna ner sig så hon kunde få lite matro. Hon lyfter blicken från tallriken i 9 sekunder och då det under denna försvinner två potatisar och en köttbit. Köttbiten hittades senare halväten vid restaurangens tvättstuga där den hade såsat ner 3 vita tröjor.

Serveringspersonalen var totalt oduglig.
Den äldre av de två hade någon form av psykiatriska problem för när hon inte fick smaka av Terese mat (vilket bara det är totalt vansinnigt) kastade hon sig på golvet och skrek något osammanhängande. Den yngre irrade bort sig totalt och glömde bort vägen mellan köket och bordet.

Så istället för att få en stunds avkoppling satt hon där som ett enda stort magsår och tryckte i sig maten som en galärslav. Igen.


ALDRIG IGEN!





0 kommentarer | Skriv en kommentar

Man är inte ansvarig om man sover.

Ok. Det här kan inte klassas som "mitt fel" eller "av mig ansvarig handling" eftersom jag sov.

Men att vakna i vild panik av en mardröm och ta tag i fruns vänstra bröst för att man behöver nått att hålla i sig i.
Det kan inte klassas som en "av mig ansvarig handling". Eftersom jag sov.

.
.
.
.
.
.
.
.













VADÅ?!?!


Taggat med: 

,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den bjuder jag på!

Skuttar in på apoteket, lagom stressad, Björn har redan ringt 1 gång och frågat vart jag är. Står och studsar på plats (som man gör när man är stressad) och väntar på att det skall bli min tur.

Kommer fram till receptdisken, hälsar käckt med halva ansiktet bedövat. Låter inte riktigt lika fint som jag hade tänkt mig, men det viktigaste är att man hälsat.

Slänger fram mitt leg och börjar snabbt se mig om efter övriga saker som står på min lista samtidigt som jag trummar otåligt på disken. Apotekaren frågar först om det är till mig jag skall hämta ut. Får ett jakande svar och frågar sedan vad jag skall hämta ut från min lista.

"-Citodon" sluddrar jag fram, kliar mig lite på hakan, på kinden, på näsan med ett finger, inser att det inte räcker när bedövningsklådan är överallt så jag tar till båda händerna. Sådär ja, mycket bättre. Lägger på ett ursnyggt leende, som antagligen ser ut som en plågsam grimas.

Apotekaren tittar på mig länge. Jag börjar fundera på om jag skall informera henne om att det är oartigt att stirra men jag släpper det. För den här gången...

"-Har du ätit dessa tabletterna innan?" frågar hon och ser ut som om hon funderar på att ringa polisen.

"-Jepp, massor av gånger! Eller nä, lagom många gånger..." inser att min regnkappa som är immun mot regn och blåst inte lämpar sig inne i en affär. Knäpper upp den, hjälper inte, tar av den. Sådär ja. Mycket bättre! Torkar bort lite fukt från pannan och överläppen...

"-Vet du hur du skall ta dem då?" frågar hon och ser ut som om jag just avslöjat att tabletterna egentligen är till min kompis "Molgan" som står bredvid och är lite blyg och därför inte syns i andras ögon.

"-Det är väl tabletter?"

"-Jaaa..."

"-Ja men hur svårt kan det då vara?"

"-Ja men dosen ser lite konstig ut..." säger hon osäkert.

"-Nähä då, det är samma som jag fått innan, inga konstigheter där!" börjar bli lite smått irriterad nu, ser hon inte att jag är en gift småbarnsmamma som har bråttom hem?

"-Är du säker på att det är rätt dos?"

"-Jepp. Vi diskuterade fram den tillsammans."

"-För det står ju här 6-8 tabletter i timman."

"-OJDÅ! Nej men det är fel, det skall vara 1 tablett var 6-8 timma."

"-Jaja, det förklarar ju en del." Apotekaren andas ut och ler mot mig. För första gången...


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Har jag berättat om när jag missbedömde avståndet till katten?

Har jag inte det?

Vi åt middag hos svärföräldrarna. Och så skulle svärmors snutteputtkatt hoppa upp på bordet för att vara lite bedårande och kanske äta lite granna av maten som låg på närmsta tallrik.
Fel jävla tallrik katten.

Och med en kammarjungfrus lätta vinkning med handen skulle jag lite lätt och försiktigt hjälpa katten ner.
Så såg det ut i mitt huvud i alla fall.
Kanske borde jag med 12 års kickboxning och svart bälte haft en annan avståndsbedömning i handen just då.
Men jag var hungrig. Och katten utgjorde ett hot mot maten.
Så det blev en liten häftigare vinkning med handen än den av kammarjungfrun som först var tänkt.
Det blev en örfil. Med handryggen. Över ansiktet. Värdig en vuxen man.

Den katten och jag pratar inte längre.

Och svärmor har inte riktigt hämtat sig helt 100 ifrån chocken heller.
Men vi pratar. Eller ja...Jag pratar.







Taggat med: 

,

VADÅ?!


Vet ni?
Om frun kommer in i sovrummet 00:40...
...och man i sin sömnyra frågar"-Vad gör du uppe?"...
och får svaret "-Jag har lagat mat till dina matlådor"...
är det rätta svaret "-Jag älskar dig! Jag är så oändligt tacksam"...
inte fråga "-Kommer jag bli nöjd då?"....


VADÅ?! DET KÄNDES SOM RÄTT SAK ATT FRÅGA DÅ!!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Alla heter Glenn i Göteborg. Men det hjälper inte

Min systers kompis går ut och slänger soporna åt henne.
Det går 10, kanske 15 minuter sedan ringer min systers telefon.
-Hej, det här är Glenn på föreningen!
-Jaha... (Vilken jävla förening då?)
-Jag ringer för att berätta att den soppåsen du slängde idag inte var korrekt stängd.
-Ursäkta?
-Ja jag såg att du inte hade stängt påsen ordentligt innan du slängde den.
-Men jag har inte varit i soprummet idag.
-Jo det har du.
-NEJ! Det har jag inte och HUR kan du veta att den soppåsen som inte var ordentligt stängd kom från just min lägenhet då?
-Jo jag följde efter dig när du gick tillbaka.
-...Följde du efter mig...?
-Vi källsorterar här och du hade slängt burkar i påsen med.
-Hur kan du veta det då?
-Jag gick tillbaks och tittade.
-Nu får du för fan ta och ge dig!
-Vi betalar mycket pengar för sophämtning här och för att kunna hålla nere kostnaderna är det viktigt att folk sköter sin källsortering.
-Nu är det såhär att min vän gick och slängde soporna åt mig och det är väldigt beklagligt om hon inte hade tillslutit påsen korrekt...
-Och hon slände burkar bland soporna med!
-Nej det gjorde hon inte. (min syster går över till att tala väldigt långsamt och tydligt) hon hade med sig en TOM äggkartong och en förpackning som det hade varit köttfärs i och jag bad henne sortera dem så det hoppas jag att hon gjorde.
-Ja det hade hon gjort.
-Jasså, du kollade det med ja...
-Ja. Men du behöver inte bli så arg.
-Behöver jag inte bli arg? Jag... Jag... Jag...

Vad hon egentligen hade tänkt att säga honom där kommer vi aldrig få reda på eftersom hon slängde på luren i örat på honom.

I de fall där någon känner en Glenn som är pappaledig men jobbar heltid i egen regi som Sop-polis får ni ursäkta.
Glenn hade behövt min mans universalbehandling för idioter: En örfil och en utskällning. Och så hade det varit bra.

Med det.

Det går bra nu....

1 utspillt dricksglas på: bebis, kläderna, boken, nattduksbordet och golvet.

1 utspilld kaffekopp på: pusslet, bordet, tapeten och golvet.

1 utspillt juiceglas på: tallrikarna, besticken, underläggen, osten och bordet.

1 utspilld fimpburk på: kaffekoppen och bordet.

Och klockan har inte passerat lunch än. Kommer att bli en bra dag. Känner det på mig.

0 kommentarer | Skriv en kommentar