Om

Om livet, äktenskapet och familjen.
Vi bloggar naket och rent med stil och fason.


Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från januari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Ibland vill Askungen bara vara Askungen och ingen jävla prinsessa!!

Ni som följer bloggen har väl inte missat att vår stora flicka har en skadad tand som kommer att behöva dras ut? Nej tänkte väl det.

Istället för att fokusera på att tandläkaren kommer DRA ut tanden har vi lindat in det lite vackert. Vi använder frasen "tandläkaren-kommer-ta-ut-tanden-och-sen-får-du-PRESENTER!!!"

Idag hade vi en konversation kring detta. Jag bad Ela berätta vad hon önskade sig mest av allt så vi kunde berätta det för dem som vill ge henne presenter. Enkelt, eller hur? Nej. Ingenting är enkelt när det gäller den flickan. Hon är specialist på att förvåna sin omgivning och lyckades således även denna gången:

-Ela vad önskar du dig mest av allt i present efteråt då?

-Får man presenter när man tappar en tand?

-Nej, inte varje gång, men om man har en sjuk tand som tandläkaren måste ta bort för att man har ont i den så får man presenter.

-Men mamma... Jag kan ju inte bestämma vad jag ska få i present. Det bestämmer de som köper presenten!

-Ja men du kan ju önska dig något så kanske de köper just det...

-Nej så funkar det inte. Jag tar den presenten jag får.

-Men Ela... Önska dig något istället.

-Jag får det jag får mamma. Så är det.

-Ja men kom igen nu, säg något som du VERKLIGEN, VERKLIGEN vill ha!

-Eeeeh... Då vill jag ha en Askungensmutsklänning.

-En vadå?

-En Askungen smuts-klänning. En sån klänning som Askungen har innan hon får sin fina klänning och går på balen.

-Okej... Så det du önskar dig mest av allt, mer än något annat är Askungens "smuts-klänning"? Den fula, trasiga som hon har på sig innan hon får sin vackra balklänning?

-Ja.

-Och vad skall du ha den till då?

-Ha på mig såklart. Vad trodde du?

Ja vad trodde jag...

Taggat med: 

,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Utmaning...

Kanske är det så att detta kommer som en chock för er men... Jag och Björn är inte som par i allmänhet. Vi gör saker lite... Annorlunda kan man säga. Ja så kan man säga!

För ett tag sedan blev vårt hemliga hemnummer icke-hemligt och följden av det är att det ringer nånstans mellan 2 och 5 säljare per dag. Efter ett tag tröttnar man på att säga "-Jag är inte intresserad" och börjar fundera på alternativa lösningar. Vi kom på: UTMANINGEN!!!

Utmaningen är enkel, varje gång en säljare ringer skall man komma på ett nytt sätt att avsluta samtalet. Jag testade detta för ett par år sedan hos mina föräldrar, jag använde några av de ord pappa lärt mig men som mamma förbjudit mig att använda. Väldigt effektivt, säljaren la på med omedelbar verkan. Dock hamnade mamma i någon sorts chocktillstånd eftersom jag missade att hon stod precis bakom mig...

Nu tillbaks till UTMANINGEN. Mitt första bidrag är från ett samtal igår:

-Hej! Mitt namn är Douglas Drake! (Ja han sa faktiskt så). Först av allt vill jag klargöra att jag inte ringer för att sälja något...

-Hej! Mitt namn är Terese Rhodin. Första av allt vill jag klargöra att jag håller på och nattar mina barn och du ringer jävligt olägligt!

Sen la han på...

Till säljfolket säger vi bara: BRING IT ON! Ni går ALDRIG levande ur detta här. 

Till bloggläsarna säger vi: Anta UTMANINGEN!!! Bidrag lämnas på vår facebook-sida.

Taggat med: 

,

Öga för öga, tand för tand...

På Elas dagis gick det tidigare en pojke vars pappa haft en karriär som sångare i ett dansband. Ett känt dansband. Där han sjöng en låt. Typ. Om en tjej. Som han inte visste om han var mer än bara vän med. Han ville att hon skulle visa vad hon kände. Sen skulle känslorna få bestämma. Så nu vet ni nog inte vem jag pratar om...
 
För ungefär ett år sedan puttade denna forna dansbandsstjärnas son omkull Ela. Hon for i golvet och slog i tänderna. Varför han gjorde det vet vi inte, kanske var det hans tolkning på lek, kanske hade han misstolkat sin pappas skryt om hur många tjejer han fick omkull under sina år som dansbandssångare och trodde det var så man gjorde. I alla fall, blodvite uppstod och vi fick akutbesöka tandläkaren. Efter lite klämmande, ryckande och vickande konstaterade tandläkaren att tanden satt som berget men bad oss ha koll på om den ändrade färg eller började värka.
 
Björn började såklart gorma om uppgörelse och duell, men inom ett par dagar dämpade han sig. Somliga skulle tro att han glömt alltihop, men jag som känner honom vet att han aldrig skulle släppa en sån sak. En plan började ta form i hans huvud, en plan som gick ut på rättvis hämnd och som skulle få vila tills den dag tanden gjorde sig påmind...
 
Nu har den dagen kommit. Ela har under några dagar varit vresig i humöret och sagt att tanden ömmar. Igår upptäckte jag att den har börjat skifta i färg. Efter ett samtal till Tandläkaren fick vi en tid idag. Utlåtande: Tanden har dött och gör ont och måste dras ut.
 
Så nu har dagen kommit. Dagen då hämndplanen skall avslöjas.
 
Den är inte så avancerad egentligen. Han har kört på en gammal beprövad metod: Öga för öga, tand för tand så nu har pojkens pappa 3 alternativ:
 
Alternativ 1: Pappan tar ansvar för sin sons handlande. Han möter själv Björn. Och Björns knytnäve.
 
Fördel: Hela hedern i behåll.
 
Nackdel: Sång utan tänder är inte vad den borde..
 
Alternativ 2: Pappan skickar sin son som får betala för sina synder...
 
Fördel: Lite av hedern i behåll.
 
Nackdel: Långtidscelibat och primitiv bostadslösning utomhus på uppfarten till huset.
 
Alternativ 3: Pappan skickar ett signerat foto där han ber om ursäkt för sonens beteende och erbjuder sig att betala en tandprotes.
 
Fördel: Smärtfritt. Om han dessutom betalar för en guldtand kan vi snacka om heder igen.
 
Nackdel: Om han ler på fotot är vi tillbaks på ruta ett...

Taggat med: 

, ,

Ibland känns det som om...

...Min man inte lyssnar på mig. Vad ska jag då göra? Finna mig i det eller bryta ihop? Nej jag bloggar istället. Även om han inte hör på mig så vet jag att han alltid läser bloggen.

Idag dök det upp ett väldigt bra exempel på hur det kan bli när han inte lyssnar:

Jag satt och pratade om att förnya äldsta dotterns rum som är för jäkla tråkigt med vita väggar och en fondvägg med svart-vit blomtapet. Helt fel till en 4-åring. Enligt mig. Enligt bara mig. Tydligen.

-Om, jag säger OM jag hade fått fria händer inne i Elas rum hade jag velat måla om väggarna i nån mysig färg och tapetsera om fondväggen med den där härliga rosa tapeten med stora lila fjärilar på som finns på Rusta, sen skulle jag vilja sätta upp massa Tingeling-väggdekorer vid myshörnan under sängen så det ser ut som om det flyger runt en massa älvor, sen...

-Men ett barnrum skall väl ändå få se ut som ett barnrum. Eller?

Eeeeh, nu är det ju faktiskt inte JAG som älskar rosa, Tingeling, fjärilar och allt som glittrar. Om du nu hade missat det käre make...


0 kommentarer | Skriv en kommentar

På dagis:

Ny serie. Om dagis.
Där är avkommorna ännu mer...avkommor. Ofta av sin pappa.

- Kom Ela, vi har fått nya leksaker! Ser du? Det finns doktorskläder, brandmanskläder och... Poliskläder!!!

-Fröken... Jag tycker ni har misslyckats denna gången när ni köpt leksaker.

-Va? Vad menar du?

-Hallåååå, batongen, ser du den nånstans?

-Eeeeh... Nej...

-Precis. Ni har misslyckats.


Nuff said. Pappas tjej. Letar först efter batongen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mäh!

När min frus mobil luktar Kalles Kaviar är det INTE mitt fel. Oavsett vad hon säger.
 
Frågor på det?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Har jag berättat...?

..om zigenarblodet som rinner i våra ådror? Eller ja. I min frus.
Rhodin är en zigenarsläkt från början. Cirkuszigenare. Bland annat där av namnet till bloggen. Men mest för att det är en jävla cirkus här hemma hela tiden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Brazil_Jack

Det här blodet flyter fortfarande.
I mångt och mycket karaktäriseras det av samlandet. Samlandet av...ALL MÖJLIG JÄVLA SKIT!!


I somras - En trasig gunghäst. Och två stycken pallar. I SOPRUMMET
I höstas - Två småtrasig små stolar. I SOPRUMMET.
Idag - Ett trasigt dockhus. UTANFÖR SOPRUMMET.

Jag vet liksom inte vart jag skall ta vägen ibland.

Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det bjöds in till bröllop...

Ni undrade vad vi gjorde när vi var sjuka?
Det rustas för bröllop på Cirkusen. Brudgummen är något kort, har dubbel ögoninfektion och för stora gympaskor. Bruden har leopardmönstrade platåskor, en lätt ögoninfektion och är höggravid. Barnets far är inte maken utan en drake hon inte minns namnet på...




0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ibland...

Ibland lämnar fantomen djungeln och ger sig in till staden.

Ibland lämnar pappan över allt genetiskt ansvar över avkommorna till mamman.


Ela: - JAG HAR MÅLAT PÅ VÄGGEN! FICK JAG DET?



Med tuschpenna...
Dryga halvmetern i diameter....
En prinsessa och en regnbåge och en delfin.


Har jag berättat...?

...om när cirkusen handlar?

Det är lite som i filmen The Matrix. Ni vet när dom stannar hela omgivningen runt omkring? Och alla är helt stilla?
Lite så är det. Hela rummet förändras.

I´ll walk you thru it.
Ofta börjar det redan i självscanningen. Där man hämtar dom ondskefulla jävla handscanningsterminalerna som gör att man ser hur slutsumman bara ökar i takt med ångesten.
Sen börjar det riktigt sjuka.
Hetsen efter en kundvagn som ser ut som en bil.
Man kan inte lasta nånting i den för kundvagnsdelen är inte 1/3 av en normal. Vidare är det efter 7 minuter pappan som får stå med kundvagnsbilen. Som inte går att svänga för den mäter 2½ meter från nos till bak. Så nu står pappan med en kundvagn som inte är en kundvagn och en leksak utan tillhörande barn.

Vidare har dom illvilliga människorna som jobbar på ICA och som säger sig ha honnörsord såsom "service" och "bemötande", dessa samma människor, har placerat leksakerna först i affären och godiset i slutet av affären.
I tyskland på 30-talet utfördes tester på människors psyke i en affär där Dr Mengele var butikschef. Denna placering på leksaker respektive godis är en kvarleva ifrån hans rutiner.

Nästa station: Pysselbord i bokavdelningen.
Tid för detta: 22 minuter.

Sen kan vi börja handla. 

I det läget i springer i regel alltid barnen åt var sitt håll.

Sen vill Ela kissa. Då har mamman i familjen skällt på sin man 3-4 gånger redan av en rad olika anledningar vilka ofta innefattar ord som "telefon", "helvete" och "skilsmässa" och befinner sig ofta i annan del av affären för att som hon själv utrycker det "få nån jävla ordning på det här aset till handling".
Pappan får alltså ta hand om kisseriet. Och Ella, även kallad bebisapan tvingas ner i vagnen med mutor som i stort sett alltid består av "gratisbanan" och någon form av sockerbulle. Annars ger hon ifrån sig ljud som annars bara kan observeras i djungeln på Sumatra. Och det klarar inte hennes föräldrar av.
Så vi mutar den med socker.

Ungefär i detta läget börjar det bli grinigt. Generellt.
Mutorna är slut. Pappan hatar biljäveln till kundvagns-as, Mamman får bära bebisapan som skriker samtidigt som hon försöka handla med en hand och samtidigt som Ela gärna går vad vikingarna kallade för "bärsärk".
Vi närmar oss nu slutet av affären. Och godiset.


Helvete.
Helvete säger jag bara.

Sen skall vi betala. Och får avstämning. Och så får pappa packa upp allt medan barnen återigen drar åt var sitt håll.
Ibland följer dom med en annan familj.
Det är inte så bra.
Folk tittar så in i HELVETE konstigt när man hämtar tillbaks dom.

Snitt i tid för handling - oavsett lista - 2 timmar. 




0 kommentarer | Skriv en kommentar